Vad kallas förmågan att se i mörker
Kackerlackor och myror har två olika typer. Superpositionsögon är ofta relativt stora och har extra ljuskänsliga fotoreceptorer, vilket ytterligare bidrar till god syn i mörker. Sedan dess har vi upptäckt att även en nattaktiv ödla — hjälmgeckon — uppfattar färger när ljuset är lika svagt som under en månbelyst natt. Vattenloppor har fyra, och flugor och vissa fjärilar har fem olika typer av fotoreceptorer som sträcker sig från det ultravioletta till det röda våglängdsområdet.
Blåmesar och flera andra fåglar kan uppfatta ultraviolett ljus, en färg som vi bara kan drömma om. Nervceller i näthinnan jämför signalerna från de olika typerna av tappar och vidarebefordrar informationen till hjärnans syncentrum. Ryggradsdjur har ögon med en enda lins, så kallade kameraögon. Där uppstår sedan upplevelsen av färger.
I dagsljus samverkar tre olika slags tappar på ett sätt som gör att hjärnan kan urskilja ljus av olika våglängder. Insekter har olika typer av fasettögon beroende på när på dygnet de är aktiva. För att veta säkert hur ett djur uppfattar färger i sin omgivning måste man undersöka hur det beter sig. I ett sådant öga bryter varje fasett ljuset till en egen grupp av fotoreceptorer.
Vår forskning tyder på att förmågan att uppfatta nattens färger är vanligare bland djur än vad man tidigare har trott. Efter träningen kunde svärmarna med stor säkerhet välja rätt färg i ett experiment. Då tar de ljuskänsligare stavarna över.
Synen
Det gäller till exempel flertalet fåglar, reptiler och vissa fiskar. Människan har miljontals fotoreceptorer i form av tappar och stavar. Där passerar ljus från en riktning i rummet genom hundratals fasetter innan det fokuseras på en enda gemensam grupp av fotoreceptorer. Människan, liksom de flesta andra ryggradsdjur, har bara en sorts stavar. Bin, getingar, svärmare och jaktspindlar har tre.
På vår institution i Lund fick snabelsvärmare lära sig att koppla samman en belöning i form av en slurk sockervatten med antingen gula eller blå pappersblommor. Insekter som är aktiva på natten brukar i stället ha så kallade superpositionsögon. Nattaktiva svärmare har superpositionsögon som är maximalt känsliga för tre olika delar av spektret ultraviolett, blått och grönt ljus. Upprepade försök visade att de föredrog sina inlärda färger framför två andra färger och åtta nyanser av grått i en belysning lika svag som under en stjärnklar natt.
Denna stiliga varelse har 16 olika typer av fotoreceptorer — och troligen också djurrikets mest nyanserade färgvärld.
Navigeringsmeny
Det kunde vi rapportera från Lunds universitet redan för fem år sedan. Men ett stort antal olika fotoreceptorer räcker inte som bevis för att ett visst djur verkligen utnyttjar all tillgänglig information om ljusets våglängder. Den nattaktiva snabelsvärmaren Deilephila elpenor ser färger även i mörker.
Därför ser vi bara olika nyanser av grått efter mörkrets inbrott. Insekter och kräftdjur har i stället fasettögon, anhopningar av tusentals delögon som tillsammans skapar en grovkornig bild av världen.
Många dagaktiva insekter och vissa kräftdjur har så kallade appositionsögon. Det var sådana experiment som avslöjade att snabelsvärmaren Deilephila elpenor med sina fasettögon ser färger även när belysningen är så svag att det mänskliga ögat bara uppfattar skiftningar i grått. Nyheten förvånade många.
Vi människor är helt färgblinda i svagt ljus, och därför var det en avlägsen tanke att något annat djur skulle ha en rikare färgvärld än vi.
Djur ser mörkret i färg
Å andra sidan finns det gott om ryggradsdjur med fyra slags tappar. Färgseende innebär förmåga att se skillnad mellan föremål som reflekterar ljus av olika våglängd, men som i övrigt är lika. I skymningen blir ljuset för svagt för tapparna. Men när det är ljust upplever vi fler färger än de flesta andra däggdjur, som bara har två slags tappar.
Även i sådana ögon varierar antalet typer av fotoreceptorer. Ett kräftdjur som kallas stomatopod har ett svårslaget rekord.
Snabelsvärmaren är en ganska stor och färgglad art som ibland skymtar förbi under sommarkvällar här i Sverige. Det kräver att ögats näthinna innehåller minst två typer av ljuskänsliga celler, fotoreceptorer, som reagerar på olika våglängder.