Hur länge varade den ryska revolutionen
Dessutom var bostäderna usla. Den tekniska utvecklingen ökade inte i samma takt som jordlotterna minskade i storlek, vilket ledde till en minskad avkastning från jordbruket och i förlängningen hungersnöd.
Godsägarna reserverade samtidigt den bästa betesmarken till sig själv, vilket irriterade bönderna och begränsade deras möjligheter att förbättra sin ekonomi. Dessa fick dessutom betala höga indirekta skatter genom de tullar på importerade varor t. Obsjtjinan eller byalaget var en administrativ indelning som underlättade regeringens skatteuttag, samtidigt som bönderna i kommunerna kontrollerade varandra socialt.
I takt med befolkningsökningen på landsbygden minskade också storleken på de jordlotter som varje person hade att tillgå. Många fabriksarbetare var inte permanent bosatta i städerna utan tillbringade en stor del av året på landsbygden, så när de var i städerna bodde de i stora och smutsiga baracker. Man talar om att det fanns en jordhunger på den ryska landsbygden.
Ser man till de strejker och "störningar" som rapporterades så växer de stadigt i antal från talet och fram till Mellan och rapporterades enbart 6 strejker, vilket under och talet växte till runt 20 strejker om året. Den här höga koncentrationen av arbetare vid några få stora fabriker gav upphov till svårt armod.
Samtidigt var lönerna mycket låga. På landsbygden var övergången från livegenskap till frihet vid reformen De bönder som nu var fria fick jord tilldelat till sig, men de fick ofta mindre jord att bruka än vad de hade haft som livegna.
De soldater som återvände från kriget övergick till att arbeta för låga löner i städernas fabriker, och den varubrist och allmänna oordning som rådde i kejsardömet fick dem att till slut organisera protester. I slutet av talet genomgick Ryssland en radikal omstrukturering av ekonomin, med en mycket hög takt av industrialisering som drevs till stor del av statliga investeringar med hjälp av utländska lån.
Fyra huvudsakliga faktorer har identifierats som orsaker till att revolutionen utbröt: böndernas situation, arbetarnas situation, konflikten mellan den ryska staten och minoriteterna, samt radikala politiska idéer från liberalt och socialistiskt håll. Ryska revolutionen eller Första ryska revolutionen var en folklig resning mot tsar Nikolaj II och ses som en upptakt till de två stora revolutionerna i februari respektive oktober Även om revolutionen blivit känd som ryska revolutionen så var det i själva verket ett mer utdraget förlopp som började och slutade Ryssland var vid tiden för revolutionen sedan länge en absolut monarki.
I snitt fick de 13 procent mindre jord att bruka och i södra Ryssland tvingade adeln bönderna att lämna ifrån sig mellan en tredjedel och hälften av den jord som de tidigare hade brukat.
Ryska revolutionen skakade världen
Ett undantag var parlamentet Lantdagen i Finland , som efter kriget mot Sverige var en del av det ryska kejsardömet. Den ryske tsaren styrde på egen hand landet som han fann för gott, utan att dela makten med något slags lagstiftande församling eller parlament. När industrialiseringen ökade än mer i takt följde antalet strejker med. En del av problematiken i jordbruket utgjordes av att bönderna var organiserade i byalag eller bykommuner, obsjtjina eller mir.
Den sociala kontrollen togs sig uttryck exempelvis genom att bönder inte kunde flytta från sin by utan tillstånd från byalaget, som ofta kontrollerades av byarnas familjeöverhuvuden. Utöver de ekonomiska konsekvenserna så fick industrialiseringen även sociala och kulturella följder. Byalaget hade ett kollektivt ansvar att betala såväl skatt som inlösningsavgifter för jord. Kriget gick dåligt för Ryssland.
I slutet av talet arbetade en vanlig arbetare elva och en halv timme om dagen, fem dagar i veckan och något färre timmar på lördagar. I Ryssland var fabrikerna koncentrerade till ett fåtal platser i landet och fabrikerna var dessutom större än i andra industrialiserade länder. Allt detta, tillsammans med lagar som diskriminerade bönder, gjorde att de var upprörda på adel och regering. Det ledde till stora ryska förluster i fält, och till hungersnöd och misstro mot styret i Ryssland.
De tilltalades nedlåtande, kroppsvisiterades vid arbetsdagens slut för att se om de hade stulit något, och fick betala böter om de inte förhöll sig till arbetsplatsens invecklade ordningsregler. Mellan och var antalet uppe i strejker om året i snitt. Den sociala, ekonomiska och kulturella omställning som industrialiseringen medförde gav upphov till ett stort och växande missnöje.
Den jord som bönderna fick tillföll byalaget och ägdes gemensamt snarare än privat av varje jordbrukare. För att finansiera investeringarna och de utländska lånen höjdes skatterna, vilket till största delen belastade bönder och andra låginkomsttagare. Utöver detta utsattes arbetarna för kränkande behandling.
Jorden omfördelades med jämna mellanrum inom byalagen, men det fanns samtidigt en ojämlikhet mellan kulakerna, de rikare bönderna, och de mindre välbärgade bönderna. Strejker och fackföreningar var så gott som förbjudna.