netcopy.pages.dev




Vilka moment ingår i linberedningen


Under ”brytningen” hade de vedartade delarna i linstjälken knäckts sönder. Fröna repades så av med en ”hörareva”, ett slags träkam, och linet, ”hören”, breddes ut på åkrarna för att ”rötas” i fem veckors tid. Det gällde att ligga i, ty det var en hård tävlan om vilket par som skulle få den finaste ”bunten”. Linet lades då buntvis över en ”skäktfot” och bearbetades med ett ”skäkteträ”. Förgången är den tid, då varje lantgård hade sitt linfält och då en stor del av årets arbete gick åt till linberedningen.

Redan kvällen före ”brytningen” fick man en förkänsla av fest. Första gången bjöds på kaffe och ostsmörgås – det var inte vardagsmat på den tiden –. Det var en rätt, tillagad av ägg samt sur och söt mjölk, och bör ha varit något i stil med våra dagars brylépudding.

Behandlas lin med korsord

Först tog drängen hand om linet och gjorde grovarbetet. Det var något, som ungdomen såg framåt mot med den gladaste förväntan. Detta för att upplösa limämnet och mjuka upp en del grova beståndsdelar i stjälkarna. Det skäktade linet, ”renskättet” eller ”finskättet”, från vilket man noga avskilt det s. När linet fröade – det sker vanligen i september – ruskades det av för hand och fick sedan torka, hopbuntat i små kärvar.

I samband därmed hölls ”brytegille”. Och de seder och bruk, som åtföljde denna, hålla på att falla i glömska. Då kom byns äldre kvinnor samman för att fortsätta linberedningen. Också den dagen skulle matsedeln vara extra fin, men rätterna var inte stående.

skäkta lin

Man arbetade parvis. Därefter sorterades linet åter. Två gånger under eftermiddagen gjordes paus i arbetet och ungdomarna blevo bjudna på förfriskningar. Det som jag nu skall berätta om arbete och fest i samband med linberedningen, har jag hört av fru Kerstin Bötker, en minnesgod åttiofemåring, som tillbringat större delen av sitt liv i Djuramåsa by.

Fortfarande finnes det dock bland de gamla de som kan förtälja mångt och mycket om gamla dagars sedvänjor. På detta lades linet och bearbetades med slagträet, så att de vedartade delarna i linstjälken knäcktes sönder.

Behandlas lin med korsord

Och sedan dansade man och roade sig, tills morgonen bröt in. Sedan ”efterbröt” pigan. Också då var rätterna stående, kokt fisk och risgrynsgröt, precis som på julafton. Men liksom så mycket annat av det arbete, som förr uträttades i hemmen, har även detta övertagits av fabrikerna. Av ”blånorna”, det mindervärdiga, spanns ”blaggarn” blågarn eller ”tovgarn”. Där eldade man kraftigt i en stor eldstad, påminnande om gamla tiders bakugn, och linet fick torka i den starka hettan.

Linryckning ska återuppväcka gammal kunskap

Det fullgoda, ”lockarna”, blev smidigare och bättre, om det fick vila någon tid, innan behandlingen fortsattes. Fram på hösten togs emellertid spinnrockarna fram och hela vintern – med uppehåll endast under julhelgen – surrade de hemtrevligt i köket. Men den riktiga festen kom först dagen därpå. Därefter buntades ”hören” åter ihop i knippen och fördes till ”brydastuan” eller ”bastun”, som var byns allmänna egendom.

  • Kullens hembygdsförenings årsskrift Kullabygd
  • Följande moment ingår i linberedning: skörd, torkning, repning, rötning, bråkning, skäktning och häckling.
  • Följande moment ingår i
  • Följande moment ingår i linberedning: skörd, torkning, repning, rötning, bråkning, skäktning och häckling.
  • Dagen därefter hölls ”skättegille”. Då samlades man i ”brydestuan” efter middag.

    vilka moment ingår i linberedningen

    Från varje gård kom en dräng och en piga, var och en med sin ”bröda” ”bryta”, ”bråka” , ett redskap, bestående av ett slagträ, som med gångjärn var fastsatt vid ett underlag. Då skulle ”äggosten” lagas till i den gård, som stod för gillet, och traktens ungdom vandrade dit med mjölk i kannor och ämbar av olika slag. Andra gången kom ”äggosten”. På kvällen, då arbetet lyckligt var avslutat, bjöds på förtäring hemma i gården.

    Post navigation

    Efter torkningsproceduren vidtog så ”brytningen”. Eller var det kanske i detta fall, som när skepparen kom till alla gamla Vikensbors moster Olivia och beklagade sig över, att ingen nuförtiden kunde baka sådana pannkakor som då han var pojke och hon svarade: ”Jo, pannekagor kan di nock baga, både lia goa o bätter, men ser du barnamagen, barnamagen, den får du aldrig igen.

    Under ”skäktningen” skulle dessa s.