Hur kom man fram förr i tiden
Förhistorien omfattar tiden från att människan börjar lämna arkeologiska spår av verktyg fram till historisk tid , och brukar i Gamla världen delas in enligt treperiodsystemet i stenåldern , bronsåldern och järnåldern. Stenåldern delas i sin tur in i tre delperioder, Paleolitikum , Mesolitikum och Neolitikum. Gränsen är emellertid flytande då det finns utländska historiska källor som belyser järnåldern i Skandinavien, och då det dröjde ytterligare några hundra år innan stora delar av Norrland beskrivs i skriftliga källor, [ 3 ] och till talet innan Norra Norrland började koloniseras av nordisktalande.
Förhistorisk tid kan endast utforskas med arkeologiska metoder. Thomsens treperiodssystem är främst giltigt för den gamla världen , i Syd-, Mellan- och Nordamerika används andra indelningar, liksom i Australien. Vid slutet av istiden för omkring 12 år sedan hade i stort sett alla isfria delar av jorden koloniserats. Detta till skillnad från historiker som i första hand arbetar genom skriftliga källor.
Här talar man till exempel om Arkaisk tid och klassisk tid. Expansionen till Nordamerika och Oceanien ägde rum under den senaste istidens glaciala maximum när dagens tempererade regioner var mycket ogästvänliga. Någon gång under Mellanpaleolitikum utvecklade människan språket , musiken och tidig konst liksom det ritualiserade begravandet av döda.
I och med neolitikum inleddes "bondestenåldern", den började för ca 10 år sedan i mellanöstern och nådde Skandinavien för ca år sedan. Tidpunkten för när den historiska tiden anses ta vid varierar mellan olika områden och kulturer, på grund av skillnader i utveckling av skrivkonst och historieskrivande.
Modern tid so-rummet
De bägge perioderna paleolitikum och mesolitikum kallas i bland, med ett samlingsnamn, för "jägarstenåldern". Den förhistoriska tiden delas in i tre perioder, stenåldern , bronsåldern och järnåldern. Stenåldern är den första perioden i människans historia. Mesolitikum karaktäriseras främst av att den värmeperiod som inleds i och med den senaste istidens slut leder till att den paleolitiska megafaunan försvinner och de senpaleolitiska jägarna tvingas övergå till jakt av småvilt och fiske.
Förr i tiden – skolan
Vad gäller Mesopotamien , Egypten och Persien anses därmed att förhistorien slutade omkring före Kristus. Tidiga Homo sapiens uppkom för omkring år sedan, och därefter börjar Mellanpaleolitikum. Paleolitikum betyder gamla stenåldern och var stenålderns äldsta period. Mesolitikum är den tidsperiod i människans förhistoria som ligger mellan stenålderns perioder paleolitikum och neolitikum.
Den börjar i och med att de första homininerna lär sig tillverka stenverktyg för ca 2 miljoner år sedan.
Vid forntidens slut inträder den skandinaviska medeltiden , och därmed historisk tid. Mot norr spred de sig till Europa för omkring 40 år sedan, och från Asien till Amerika för cirka 15 år sedan. Dock har det på senare tid även uppkommit en arkeologi som sysslar med historisk tid. Det finns källkritiska eller metodologiska problem med alla dessa källor liksom det gör med historiska källor men mycket går dock att lära sig om den förhistoriska tiden ändå.
De tre perioderna delas i sin tur in i underperioder. Människor spred sig från östra Afrika till Mellanöstern för omkring 80 år sedan, och vidare till södra Asien och Australasien för tusen år sedan. Denna uppdelning kallas för treperiodsystemet och uppfanns av den danske arkeologen Christian Jürgensen Thomsen på talet.
Förhistorisk tid eller forntid begreppen används ofta synonymt [ 1 ] kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien. Begreppet "mesolitikum" används främst om utvecklingen i norra Europa. Arkeologer arbetar i första hand med materiella lämningar fornlämningar och kompletterar med skriftligt material om det finns.
På andra platser går utvecklingen direkt från paleolitium till neolitikum, eller så talar man om epipaleolitikum. I Kina upphör förhistorisk tid cirka f. Dessutom är det möjligt att dra slutsatser om historiska samhällen genom den kunskap som finns inom samtida samhällsvetenskaplig teori. Delperioden Senpaleolitikum anses börja för ungefär 40 år sedan tillsammans med uppkomsten av högkultur.
Historieskrivning om förhistorisk tid kallas förhistoria.
Förhistorisk tid upphör med kolonisation i Nya världen , exempelvis år i Australien och kring år i Nya Guinea. Delperioden Tidigpaleolitikum är äldre än de äldsta moderna människorna, Homo sapiens , och börjar med Homo habilis och den första användningen av stenverktyg för omkring 2,5 miljoner år sedan. Skriftliga källor kan dels innehålla fragment som direkt handlar om det område man är intresserad av, dels ge ett förklarande allmänt historiskt sammanhang.
Förhistorien är tiden innan antiken i de delar av världen som hade en sådan epok. Periodindelningen tar sin utgångspunkt i vilket material redskapen tillverkades i under de respektive perioderna. Inom skandinavisk historieskrivning sträcker sig forntiden från människornas invandring till kristendomens införande på talet, [ 1 ] eftersom runstenar i allmänhet är otillräckliga som historiska källor. Under denna tid levde människan av jakt och insamling av ätliga växter.