Hur säger man tumregel
Det finns även en motsvarande vänsterhandsregel som istället visar induktionseffekterna, det vill säga EMK som funktion av ett objekts rörelse i ett magnetiskt fält.
Tumregel – Wikipedia
Visningar Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik. I den andra visar då fingrarna magnetfältets flödesriktning, tummen visar strömmens riktning och handflatan visar den resulterande kraften.
Sidor som länkar hit Relaterade ändringar Specialsidor Permanent länk Sidinformation Använd som referens Wikidata-objekt. Namnrymder Artikel Diskussion. En spridd myt är att uttrycket tumregel syftar på att det förr i tiden skulle ha varit tillåtet för en man att prygla sin fru med en käpp, vars bredd inte överskred en tummes tjocklek.
Men det är dels ingen tumregel i ordets ungefärliga bemärkelse, utan en exakt beskrivning av de fysikaliska sambanden, och det är dessutom egentligen två skilda minnesregler.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. I elektromagnetism används högerhandsregeln som ibland felaktigt kallas för "tumregeln", för att beskriva sambandet mellan elektriska strömmar , magnetiska fält och resulterande krafter.
Human test
Den ena anger magnetiska flödet runt en ledare, som är strömgenomfluten; den andra visar riktningen på den kraft som uppstår på en strömgenomfluten ledare i ett magnetfält. Myten sägs ha sitt ursprung i boken Battered wives från år av den amerikanska feministen Del Martin. Dolda kategorier: Artiklar som behöver källor Alla artiklar märkta med mallen källor Alla artiklar som behöver källor.
Tumregel syftar på en regel, ett tillvägagångssätt eller ett samband som gäller ungefärligen.
Magnetfältets riktning
Beteckningen tumregel passar illa på båda, då de som minst engagerar tre fingrar, eller i sina bättre versioner hänvisar till alla handens fingrar. Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Uttrycket finns i många språk; ursprunget är oklart, men en sannolik förklaring är att hantverkare traditionellt ibland använde sin egen tumme för att approximativt ungefärligen uppmäta sträckor.