Hur är ett ip-paket uppbyggt
Denna typ av lösning blev mer och mer komplex, om det fanns 15 olika system och ett nytt slog igenom på marknaden så behövdes ju 15 nya protokollkonverterare.
Hur stora ska de vara? När jag på min dator startar en webbläsare och skriver in webbadressen www. Genom att beskriva gränssnittet mellan till exempel nivå två och tre så kan vi enkelt byta ut ett protokoll på nivå två eller tre mot att annat, gränssnittet är detsamma.
Lokala nätverk förklaras med fokus på modern Ethernetteknik. Skiktade arkitekturer förklaras kortfattat. Ska vi ha kontroll på vilka system som pratar med varandra så krävs konfiguration och en helt ny bransch har uppstått: nätverkssäkerhet. Och eventuellt ska vi anpassa kodningstekniken efter förbindelsens kvalitet. Vidare skiljs vi åt av ett regelverk, jag får inte ens försöka komma åt deras system och det finns förhoppningsvis även reglerat hur de får komma åt mitt.
Vi måste vara överens om hur bilder och tecken ska tolkas presentationsnivå. Vi måste komma överens om adresser och namn så att jag hamnar på rätt ställe nätverksnivå. Hur ska de sättas ihop igen? En fördel med en skiktad arkitektur är att vi bestämt på vilken nivå varje funktion ska utföras så att vi till exempel inte försöker komprimera data som redan är komprimerat.
Arbetet har bedrivits av ISO sedan talet och syftar dels till att ange en referensmodell med sju nivåer och dels till att ange standarder inom alla sju nivåer. Istället blandas protokoll från flera skikt in och ska lägga till overhead och komplexitet. Om ett paket kommer bort när ska det sändas om? Men om alla system kan kommunicera med varandra så blir ju det ett problem i sig.
Däremot har det alltid varit viktigt hur information kan överföras, ett fundament inom en dator är ju att information hämtas, bearbetas och lagras. Tekniskt sett kan min dator utbyta information med Pentagon och Säkerhetspolisen.
Det som skiljer våra system åt är ett par användarkonton med lösenord och kanske digitala certifikat. Kapitlet beskriver grunddragen i hur IP fungerar samt hur under- och överliggande nivåer fungerar. Och jag kan själv vara rätt intresserad av att begränsa deras möjligheter att komma åt min information. Idag är datakommunikation en etablerad bransch men den har förändrats helt på 20 år. Webbsidan ska delas upp i en massa små paket.
IP – grunder och arkitektur
Standarder är viktiga. Kostnaden för flera skikt blir en hierarki som kan bli omständlig. Kapitlet är tänkt att kunna läsas fristående. Hur ska vi dela mediet med andra så att inte alla sänder på en gång länknivån? I datorernas barndom fanns det knappast en egen bransch som kallades datakommunikation. Klart att de vill ha kontroll på hur jag kan komma åt deras system.
OSI har till stor del blivit just en referens. Idén är inte konstig, få av oss vet hur en fax fungerar men vi vet hur vi ska använda den — hur gränssnittet fungerar. Hur ska de hamna rätt? De sista frågorna hanteras av transportnivån. På något sätt sitter min dator ihop med webbservern så vi måste komma överens om hur kontakter och kablage ska se ut fysisk nivå.
Förr så handlade branschen mycket om hur olika system skulle kunna utbyta information via speciell utrustning: protokollkonverterare. Men för att det ska fungera krävs att en massa saker ska vara standardiserat. Det tar lite tid att göra saker i olika skikt men resultatet blir flexibelt och modulärt. Själva grunden för detta är informationsöverföring. När alla system i stort sett pratar samma protokoll behövs sällan protokollkonvertering.
En programmerare bör inte skriva kod som går direkt ut på en kommunikationsport och börjar skicka ettor och nollor.